Dagbok från Sweden Rock, 3 Juni

Någon gång runt 8-tiden på morgonen hade folk börjat anlända till T-centralen i Stockholm och satt nu förväntansfullt och inväntade avgången till Sweden Rock Festival. Eftersom jag var där lite tidigt och var på alerten lyckades jag hoppa på den buss som inte gjorde några större stopp på vägen för att plocka upp folk. Perfekt tänkte jag och satte mig långt fram med min nya bok Mötley Crues The Dirt. Resan blev dock inte lugn på något vis och det var en hel del festandes i bussen. Runt 12-tiden blev det sedan lunchrast och toaletterna på den lilla macken/restaurangen lär ha blivit nockade. Åh andra sidan borde stället ha gjort en förmögenhet på all mat och snacks som vi köpte upp. Jag hamnade bland några polare varvid den ena herren bröstade upp sig och hoppade runt barbröstad och med militärkruka på skallen. Sedan pratades det en hel del om vem som var mest macho/feminin i hela bunten. Själv klarade jag mig undan ganska lindrigt.

Sista delen ned till Sölvesborg och festivalen gick smärtfritt tillväga och när vi sedan närmade oss hördes det klara glädjetjut. Bökig avlastning och sedan var det språngmarsch till campingen. Väl inne och 280 spänn fattigare sattes tältet upp och jag började planera hur jag skulle lägga upp mat intaget under de kommande dagarna. Med de priser som råder på festivalen var det till att hålla sig med några skivor lingongrova med räkost till frukost och middag och ett rejält mål skräpmat till lunch.

När jag inhandlat detta och lite vatten i mini-livsen var det dags att dra sig till resturangscenen utanför området. Idag var det så att säga en liten förfest där och en hel del mindre/osignade band spelade där. Eftersom Vision hade blivit försenade så hann jag faktiskt se bandet som dock inte levererade sitt bästa. Efteråt blev det Leopard Ladys som drog upp tempot rejält innan Decadence klev på och skakade igång stämningen. Dessutom fick de äran att ha festivalens första moshpit. När sedan Decadence gått av scenen var det dags för kvällens höjdpunkt; Hysterica! Denna kvinnliga version av Manowar drog ned öronbedövande jubel när de struttade in på scen i läder och porriga korsetter. Med låtar som Metal War, The bitch is back och Pain in the ass blev det total folkfest!

När bandet väl var klara var det att välja mellan sängen eller festen. Då bussresan varit jobbig och jag planerat att beta av en hel del konserter dagen därpå kändes första alternativet som det bästa. Vilket senare skulle visa sig vara ett mycket bra alternativ…

//Cecilia Wemgård