Decadence (Restaurangscenen, kl 21:30-22:30) 3/5

Första bandet för kvällen där majoriteten av medlemmarna inte är tjejer. Fast sångerskan Kitty bevisar att hon väger upp för det hela med att leverera brutalt growl. Det är nästan så man blir lite mörkrädd…

Man brukar säga att musiken oftast låter bättre och mer brutal live än på skiva. I Decadence fall är det absolut sant. De gånger jag hört dem på skiva har jag alltid tyckt att det varit lite mesigt, lite välpolerat… det har alltid saknats något. Men det där något finner jag när bandet lirar live. Då är allt så mycket råare, skitigare och framförallt brutalare! Bandet inleder med ett långt och mörkt intro och när sedan sångerskan Kitty tar sig upp på scenen och öppnar munnen bjuds vi på growl i första klass och festivalens första moshpit. Det är tight från första början och eloge till de strängbändare som agerar bakgrundsvrålare.

Det blir mycket riffande i stil med både Metallica och Testament. Taktbytena och Kittys mer ljusa growl ger musiken en lite extra intressant vinkel men jag skulle nog vilja se lite mer action från bandet. Stundom kan det kännas lite tandlöst och samspelet med publiken är lite lamt. Men det släpper på vart eftersom bandet spelar. Decadence lyckas jobba upp en bättre kontakt med publiken som har vuxit till sig rejält och det märks att bandet gillar att stå på scenen.

När konserten börjar närma sig slutet levererar bandet en ny sång som än så länge inte fått något namn. Och här överraskar Kitty med att sjunga mer Thrash- orienterat. Detta väcker verkligen min nyfikenhet på bandets kommande skiva. Som för att bekräfta att kvintetten kan lira thrash avslutar de med att tjustarta Sweden Rock Festival och lira en Testament cover. Och det verkar som om det är fler än jag i tältet som tänker spana in ovan nämnda band under torsdagen.

Hemsida:
http://www.decadence.se/
http://www.myspace.com/decadenceswe

Line-up:
Kitty Saric – sång
Kenneth Lantz – lead gitarr
Simon Galle – gitarr
Joakim Antman – bas
Erik Röjås – trummor

//Cecilia Wemgård