Sabaton (Sweden stage, kl 21:00-22:15) 3,5/5

Svenska pansarbataljonen inom heavy metal intar Sweden Stage med fullt artelleri och satsar på att blåsa bort hela publiken. Mot sig har de dålig ljudmix, att det bara är onsdag (halvdag med minst folk) och att förra skivans omslag pryder backdroppen istället för nya skivan. Men fy skam den som ger sig!

Alla som säger sig kunna något om svensk heavy metal ska känna till Sabaton då detta band på otroligt kort tid har vuxit så mycket att de snart konkurerrar med några av de största svenska banden. Senaste plattan tog sig även in på första placeringen på allmänna albumlistan (inte hårdrockslistan!) vilket har lett till att bandet har blivit lika mycket hatade som älskade. Det är också till denna skivas intro som bandet gör entré under brak och pyroteknik.

Med härledning till inledningsstycket på denna recension blåser bandet av låten Panzer Battalion innan publiken hunnit återhämta sig och visst är det lite otight och så men som tidigare band som intagit denna scen under dagen visar Sabaton på enorm spelglädje. Tyvärr fick de också med sig det dåliga ljudet och det låter ganska grötigt tills jag lyckats flytta mig en bit bakåt. Någonstans på en mindre kulle mitt i publikhavet låter det plötsligt riktigt bra och Jocke dirigerar publiken med van hand. Det blir även en hel del publikfrieri och skämtandes, så mycket att de hade kunnat klämma in 1-2 låtar till (vilket de borde ha gjort).

Set-listen ska i alla fall hyllas som en perfekt blandning från tidigare skivor men där ändå deras senaste skiva har fått mest plats. Eftersom denna tillhör en av mina favoriter klagar jag inte när Art of War, 40:1, Cliffs of Gallipoli och Price of a mile avverkas. Sedan slänger bandet som vanligt in klassiker som Rice of Evil (Jockes könsorgan enligt han själv), Into the fire och självklara Primo Victoria. Avslutningsvis blir det som vanligt Metal machine/Metal crue låten. Visst är det kul att bandet blandar sin sköna partystämning med stenhårda låtar men just ikväll känns det ändå lite stelt. Det är något som saknas, den där lilla extra gnistan som tänder på kanonstubinen. Åhh andra sidan får de hela publikhavet att hoppa vilket är en bedrift som kan sättas på meritlistan.

Hemsida:
http://www.sabaton.net/
www.myspace.com/sabaton
http://www.youtube.com/sabaton

Line-up:
Joakim Brodén – sång
Rikard Sundén – gitarr
Oskar Montelius – gitarr
Pär Sundström – bas
Daniel Mÿhr – keyboard
Daniel Mullback – trummor

//Cecilia Wemgård

Astral Doors (Zeppelin stage, kl 18:00-19:00) 2,5/5

Lite progressivt, lite ”jaha-det-här-har-jag-sett-förr”, lite gamla vanliga Dio och Black Sabbath tongångar men i alla fall en superbra låt.

Innan denna festival hade jag inte ens hört talas om bandet, i värsta fall kanske jag har sett deras omslag när jag ögnat igenom reklam för nya plattor i Sweden Rock Magazine. Och ärligt talat, jag förstår inte riktigt hur bandet har fått en sådan stor publik samlade i denna skymningssol. Konserten inleds med ett intro där krigsflygplanen flyger mot krig och går sedan över i låten Cloudbreaker. Detta låter lite som en lightversion av något tyskt powermetal band men med ett roligt inslag av att keyboarden stundom påminner om en Hammondorgel ljudmässigt.

Sångaren har i alla fall ett brett register som imponerar och att röra sig på scenen vet han i alla fall hur man ska göra. Kanske är inte musiken den tightaste men när Time to Rock betas av visar bandet att de har bra publikkontakt. Att låten sedan påminner rejält om Rainbow vet jag inte om jag ska se som ett plus eller minus. Men precis när jag funderar på att lämna denna konsert för att hämta varmare kläder på campingen drar bandet av New Revelation och jag blir som trollbunden! Det blir en total överraskning och schock och jag måste medge att det där var låten jag hädan efter kommer att älska med bandet.
Så för att summera det hela, ganska bra konsert men inte så bra att jag orkar trängas vid staketet. Då lockar grässluttningen mycket mer där jag bara slappar och njuter av musiken.

Hemsida:
http://www.astraldoors.com/
http://www.myspace.com/astraldoors

Line-up:
Nils Patrik Johansson – sång
Joakim Roberg – piano/keyboard
Joachim Nordlund – gitarr
Martin Haglund – gitarr
Johan Lindstedt – trummor
Mika Itäranta – bas

//Cecilia Wemgård

Korpiklaani (Sweden stage, kl 17:00-18:00) 2,5/5

Folkmusik, ringdans och allsång är vad man kan vänta sig av en konsert med dessa finnar. Däremot skulle jag nog vilja ha ett långt snack med ljudkillen… visst kan man få hjärtklappning av musik men här skapade basen illamående i maggropen.

Finlands folkmetal stoltgheter går under namnet Korpiklaani och ni som studerat inledande stycket har redan fått er en hyfsad bra bild av denna konsert. Bandet spelade faktiskt förra året också och gav då en fantastisk show som grusades helt av att ljudet körts genom en plåtburk. Nu har bandet avancerat från Gibson stage till Sweden stage men snacka om att vara otursförföljda… samma problem som störde förra året är tillbaka! Bandet har glöd, energi och allt för att konserten utan problem skulle kunna plocka en fullpoängare men tack vare att basen är så upp mixad dränks allt annat ljud. Jag är inte på något viss kräsen av mig när det gäller festivalspelningar men det här är ju löjligt! Ljudkillen är nog både döv och blind eftersom han inte verkar märka att folk skruvar på sig.

Men trots detta håller bandet god min och springer runt som yra höns på scen medans de utstrålar sällan skådad spelglädje. Och det smittar av sig på konsertbesökarna. Folk ringdansar och hoppar och jag ser par som rusar runt helt besatta i armkrocksdanser. Och Korpiklaanis musik ÄR musik man kan dansa till! Den trall-och-dansvänliga musiken med inspiration ur finsk folkmusik passar perfekt ute i det blå och när bandet drar av hits som Cottages and Saunas, Keep on galloping (från senaste plattan) och Happy little boozer är folkfesten total. Jonnes raspiga röst med ytterst taskig engelska och charmiga brytning skulle få vilken sångpedagog som helst att grina men det är väl också därför den går så bra ihop med bandets dryckeskoncept.

Men trots denna fantastiska spelning så måste jag verkligen erkänna att det kassa ljudet förstörde totalt och hade jag inte varit ett fan av bandet hade jag gått för länge sedan. Inte ens Let’s drink kan rädda betygssättningen. Jag hoppas bara att Korpiklaani har vett nog att supa ned nuvarande ljudtekniker och byta ut honom…

Hemsida:
http://www.korpiklaani.com/
http://www.myspace.com/korpiklaaniofficial

Line-up:
Cane – gitarr
Hittavainen – violin m.m
Jarkko – bas
Jonne – gitarr och sång
Juho – dragspel
Matson – trummor

/Cecilia Wemgård