Intervju med Testament

Få thrashveteraner kan stoltsera med att de ett decenium efter senaste plattan faktiskt lyckas släppa en ny som utan problem kan mäta sig med det bästa de levererat under tidigare år. Testament intog ett ganska tomt presstält när eftermiddagssolen stekte som mest.

– Trans Siberian Orchestra är något jag har turnerat med varje år men just nu är det Testament och bara Testament som gäller.
Så inleder Testaments gitarrist Alex Skolnick denna korta pressstund. Varvid han även berättar om sitt intresse för Jazz och hur viktigt det var för honom att få prova på någonting annat än just thrash vilket ledde till hans avhopp 1992. Han gjorde dock en efterlängtad återkomst till bandet 2001.  Bandet pratar sedan vidare om skillnaden mellan festival och att spela på en liten arena. Enligt sångaren Chuck är det endast fansen som är skillnaden och de Mexikanska fansen ska tydligen vara värst (vilket undertecknade kan intyga).
– På klubbgigg blir det mycket intensivare medans festivalspelningarna är större, avslutar Alex.

En av journalisterna från Ryssland påpekar att ljudet på senaste skivan låter mer naturligt varvid bandet förklarare att de framförallt har försökt att få fram ett levande trumljud. De har varit i Fantasy Studios som är större och så har de inte använt sig av några samples. En annan skillnad är också Chucks sjungande vilket har fått sig ett lyft.
– Ni kan och använder jag mig både av black och dödsmetal-sång, ler han.
Vart blackmetal sången kommer in är dock svårt att se men visst är det påtagligt att det stundom ligger något dödsmetal-likt över hans djupa growlande. Detta uttalande blir ännu tydligare senare då bandet entrar scenen och blåser av en hel kulsprutestorm av hårda låtar.

Men efter detta blir det ganska tyst i tältet och konferencieren är tvungen att fråga flera gånger ifall de inte är någon med fler frågor. Tillsist vågar jag räcka upp handen försiktigt varvid jag direkt får micken upptryckt under näsan och undrar ifall min röst ska hålla eller om jag bara ska sjunka genom golvet (vem kunde tro att det var så pinsamt att gå på en presskonferens med få journalister?).

Chuck, du arbetar på ett lastbilsföretag vid sidan om Testament. Hur mycket har Testament fått lida pga detta?
Chuck tittar lite på de andra i bandet innan han med lugn och allvarlig röst påpekar att bandet inte har fått lida något alls (annat lät det i Close Up intervju där han påpekade att de andra medlemmarna ville turnera mera).
Alex: Både Erik och Chuck har blivit bättre på att sköta buisness, framförallt Chuck och jag tror mycket att det kan bero på hans jobb.
Chuck: Det blir en bra balans och jag vill göra både och. Jag vill kunna leva ett riktigt liv.
Bandet förlklarar vidare att det kan vara svårt att ha två saker samtidigt och syftar på diverse soloprojekt men att det gör att medlemmarna kan vara skilda åt och hålla på med annat för att sedan inte tjafsa en massa när de ses igen.

Men vad hände då med sidoprojektet Dublin Death Patrol?
Chuck berättar att det bara var ett kul projekt som turnerade i Europa en vecka (någon som har mer exakta kunskaper?) men det var inget Testament. Chuck började sjunga igen och han kan tänka sig att göra detta igen men nu är Testament prioritet.
Men förutom att prata nostalgi om soloprojekt så är det en verklig nostalgi att trummisen Paul Bostaph(1993, 2008 ) är tillbaka. Louie Clemente (1986-1993, 2005) kunde inte turnera då det var en hälsorisk för honom vilket gjorde att de hyrde in Nick Barker tillfälligt. Men då hans arbetstillstånd gick ut deporterades han tillbaka till England från USA. Eftersom bandet behövde en trummis till nya plattan ringde de Paul och han gjorde ett sådant bra jobb att de frågade honom om han ville stanna kvar i bandet.

Vidare frågas det ifall bandets senaste skiva, Formation of Damnation, är en konceptplatta. Alex svarar skämtsamt att Judas Priest redan har gjort Nostradamus vilket ger lite spridda skratt.
– Vi tog oss inte in på det området. Däremot har vi ett tema som gör att låtarna kan kopplas samman. Den har alltså ett tema men inget koncept.
Som avslutning på konferensen får vi reda på att bandet är väldigt missnöjda med att de måste lämna festivalen direkt efter sitt framträdande vilket gör att Chuck missar Triumph och Paul missar ELO. Bättre lycka nästa gång grabbar.

Hemsida:
http://www.testamentlegions.com
http://www.myspace.com/testamentlegions

Line-up:
Chuck Billy – sång
Alex Skolnick – gitarr
Eric Peterson – gitarr
Greg Christian – bas
Paul Bostaph – trummor

//Cecilia Wemgård

Picture (Sweden stage, kl 12:00-13:15) 4/5

Om ett band inleder med att köra Carmina Burana i högtalarna måste de se till att kunna leverera något rejält bra för att fylla förväntningarna. Picture gör mer än bara det. Tyvärr trodde jag dock ända tills jag skrev denna recension att jag hade spanat in Black Stone Cherry…(även vi journalister är människor).

Jag hade sett halva Sister Sin när de ljuva tonerna av Carmina Burana (jag vet, det blir lite tjatigt) snappades upp av mitt vänstra öra. Innan festivalen hade jag avfärdat Picture (då trodde jag det var Black Stone Cherry) som ett tråkigt gubbrockigt dussinband men med ett sådant intro var jag beredd att ompröva mina åsikter. Nu sådär i efterhand ångrar jag det inte.

Visst visade det sig att det var gubbig 80-tals rock i ren skär Sweden Rock anda men fortfarande var det något som lockade och pockade. Kvalitetsmässigt var det ett uppköp jämfört med Sister Sin då denna grupp ”gubbar” hade mer erfarenhet med det var något mer. Kanske låg det i sångarens mustiga röst, kanske de snygga övergångarna till läckra solon eller kunde det möjligtvis ha varit den snygga bakgrundssången? Jag vet fortfarande inte men energin lyste runt bandet och med en aktiv sångare med brett register blev det ett driv konserten igenom. Och det var precis lagom otight för att live-känslan skulle kännas kompakt. Dock var det bara sångaren som verkligen rör på sig medans resten av bandet är ganska stelbenta.

Konserten igenom känns det också som om man följer en röd tråd där sångerna snyggt smälter in i varandra och avlöser varandra. När det närmar sig slutet bestämmer sig plötsligt grabbarna för att lira den gamla dängan Eternal Dark. Snyggt då jag bara hört Hammerfalls version och kan konstatera att originalet är mycket bättre. Och som grandios avslutning blir det låten Bombers från första plattan.

Hemsida:
http://www.rocknrollhell.com/pictureweb/
www.myspace.com/pictureholland

Line-up:
Pete Lovell – sång
Rinus Vreugdenhil – bas
Laurens ”bakkie” Bakker – trummor
Jan Bechtum – gitarr
Rob van Enkhuizen – gitarr

//Cecilia Wemgård