Judas Priest (Festival Stage, kl 23:30- ca 01:00) 3/5

Seek him here, seek him on the highway. Never knowing when he’ll appear. All await, engine’s ticking over. Hear the roar as they sense the fear…           (Judas Priset – Hell bent for leather)
- Rockfarfar kan även om det är segt -

Det var nog många som lämnade festivalens första headliner show med besvikna miner för trots klassiker som Breaking the Law, Hell bent for leather (där han kör upp på scen med en motorcyckel) och Metal Gods så lyfte det ritkigt aldrig. Kanske ska man inte gå med allt för höga förväntningar på en konsert men med nya konceptskivan Nostradamus på väg var det nog många som drog läpparna nedåt. Bandet inledde starkt med Calm Before the storm från Nostradamus plattan och det verkade lovande. Rob var kläd i kåpa bärandes på en stav med den välkända priest treudden på toppen och med teaterspel blev han ett med rollen som Nostradamus. Men mer än så lyfte det aldrig.

Stundom var metalguden rakryggad, stundom kutig som tiden själv och trots en enorm viljestyrka (mannen var banne mig dubbelvikt) satt aldrig de högsta tonerna i t ex Painkiller. Vilket kanske inte är så konstigt när låten skrev för 18 år sedan men det kändes verkligen osm om det var ett gäng gamla gubbar på scen och inte det band som blivit synonymt med NWOBHM-genren. Publikfrieri blev det i alla fall när Rob iklädde sig den Svenska flaggan men det var ett trött band som varken bjöd på en encore eller min personliga favorit, Living after Midnight.

Hemsida:
http://judaspriest.com/
www.myspace.com/judaspriest

Line-up:
Rob Halford – sång
KK Downing – gitarr
Glenn Tipton – gitarr
Ian Hill – bas
Scott Travis – trummor

//Cecilia wemgård

Testament (Rock stage, kl 18:15-19:45) 4,5/5

Det var nog många thrashmetal fans som undrade hur färska skivan Formation of Damnation skulle låta live och ännu fler var säkert där bara för att få avnjuta odödliga klassiker. Sedan finns det den där lilla skalan av hyfsat nyfrälsta, jag själv inräknad, som faktiskt fick chansen att se ett band i toppform. Join the insanity or die as you fall. Into the pit!

Redan från första ton är det som om en käftsmäll krossar käken på mig. Det är tight, aggressivt, skitigt och med glöden i vitögat. På avstånd ser jag att publikhavet sträcker sig en bra bit över scenens kapacitet och med skriande gitarrer är det fullt ös. Jag lyckas ta mig närmare och stannar vid mixerbordet där jag får se Testaments yngsta fan, en liten unge på kanske 5 år som sitter på sin pappas axlar med ett för stort nitarmband och vilt skakandes på sitt huvud. Vad som verkligen förvånar är att publiken är ganska blandad, jag ser både yngre och äldre som diggar bandet musik. Thrash metal har väl aldrig varit superkänt för att dra 2-3 generationer med fans men idag verkar det som det.

Men bandet då?
Chuck ger järnet och av det lilla jag hört av dem live tidigare måste jag erkänna att det låter fantastiskt bra. Dödsvrål blandas med ren thrashsång i låtar som Apocalyptic City (svintung!), More then meet the eye (senaste plattan), Trail of tears, Henchmen ride, Souls of black m.m. Riffandet är guld och bandet är aktiva på scen. När Chuck ska tillägnar Henchmen ride till alla bikers i publiken utbryter ett öronbedövande vrål trots att nästan ingen förmodligen räknar sig själv som renodlad biker. Men det är så det ska vara och när More then meets the eye ljuder undrar jag banne mig om det inte är gud själv som står på scen och brölar.

Men som journalist måste man ju även ta upp de saker som inte var så himlars klockrena fast det tar emot. Stundom låter Chuck lite hes när han sjunger och under Trail of tears blir eko-effekterna stundom väldigt jobbiga. Sedan att han ska presentera bandet flera gånger om är också ett jobbigt pausmoment. Men allt detta är bara småsaker i ett fantastiskt framträdande.

Hemsida:
http://www.testamentlegions.com
http://www.myspace.com/testamentlegions

Line-up:
Chuck Billy – sång
Alex Skolnick – gitarr
Eric Peterson – gitarr
Greg Christian – bas
Paul Bostaph – trummor

//Cecilia wemgård