Ministry (Sweden Stage 21:45-23:15, 28/6) 4,5/5

Ta en rejäl dos industrirock och blanda det med en massa ”hata Bush”- attityd och du har Al Jourgens Ministry i ett nötskal. Lägg sedan på en sju jädrans massa effekter, playback och en avslutnings turné och du har en klart annorlunda upplevelse.

Första gången jag såg Amerikanksa Ministry var på Gates of Metal 2006 och bandet tog mig med storm. Aldrig hade industrimetal låtit så hatisk, rå och elak. Därför är det lite skamligt att det är så få i publiken men när bandet sedan drar igång är det full rulle som gäller. På scen står uppställt ett enormt staket som bandet står bakom och jag undrar om denna åtgärd är till för att hindra Bush-älskare att bombardera bandet med ölflaskor eller om det är till för att vi i publiken ska känna oss instängda. Al Jourgen själv spänner hatiska blickar i alla han ser och proklamerar sitt hat mot USA och George Bush styre. Med låtar som No Governor (blir det tydligare än så?), You’re worthless, You’re wrong, new world order och fler blir det en fantastisk show.

Visst är allt förinspelat och bandet kör till stor del playback men med alla de effekter och förvrängningar som utmärker Ministry är faktiskt detta ett av de få band jag kan tåla som kör förinspelat. Inte bara bidrar det till den häftiga showen men eftersom bandet ändå ger järnet så består den härliga live-känslan och det känns fortfarande levande. När vi sedan ska stå och skrika ”lies” tar jag i så att det smäller till i käken och det känns som om den gått ur led. Mer entusiasm än det är svårt att skapa.

Det ända sorgliga som sagt är att detta var/är Ministrys sista turné. Kanske slutar Al nu då Bush inte längre styr och ställer. Men en sak är säker. Den dagen Bush ställer sig upp igen, den dagen är Al tillbaka och skriver texter som t o m får FBI att rynka på näsan.

Hemsida:
http://www.ministrymusic.org
http://www.myspace.com/ministrymusic

Line-up:
Al Jourgensen – sång
Tommy Victor – gitarr
Tony Campos – bas
Sin Quirin – gitarr
John Bechdel – keyboard
Aaron Rossi – trummor
Burton C. Bell – sång

//Cecilia Wemgård