Lizzy Borden (Rock Stage, 12:00-13:15) 3,5/5

Tillhör du de hårdrockare som aldrig slutar tjata om att 80-talet är bäst? Anser du att en riktigt häftig konsert innehåller yxor, plastdöskallar och mängder med fejkblod dräglandes ur en artists mun? Är svaret ja på dessa frågor bör du försöka se Lizzy Borden åtminstonde en gång live!

Detta glam/heavy metal band verkar ha stannat i 80-talet, vägrat släppa taget och bestämt sig för att de minsann fortfarande ska visa oss vad man kan göra med plastdöskallar och levererar en show som heter duga. Sångaren, ledaren och namngivaren till bandet, Lizzy Borden, kutar runt på scen med mask för fejjan som han med ett enda snyggt svep men kåpan byter mot en annan som en ren trollkonstnär. Varje mask är en roll centrerad till en låt och när killen i ena stunden kan kravla på scengolvet för att sedan svinga en yxa på scen börjar jag undra om det inte rör sig om schizofreni. Men bandet levererar och det mest fantastiska utom maskerna är att Lizzy inte verkar ha några som helst problem att växla mellan höga och låga toner. Killen har både ett brett register och kondition som heter duga. Dessutom är han klart elakare än Blackie Lawless.

Sedan att showen inte chockar på samma sätt som den gjorde under det gyllene decenniet är förståligt men vad spelar det för roll? På sitt lilla vis blir det ändå något unikt med en direkt tillbakablick i shockrockens värld. Och när det låter så snyggt som det gör i Notorious och One of us (otroligt allsång) är det inte konstigt att bandet vill krydda med den typ av konserter de själva växte upp med. Någonstans mitt i blir det bassolo med nationalsången och Pippi Långstrump. Jag börjar misstänka vilken nationalitet bassisten tillhör och som om han läst mina tankar basunerar han ut på klingande svenska att han bjuder på öl i backstagen (så att vi journalister ska sätta högre betyg?).

Sedan ska Lizzy ut i publiken och smeta ned alla med fejkblod och lomma från ena sidan av publiken till den andra. Kul som bara den men jag fick ju inget blod på mig….
Covern på Stepphenwolfs Born to be wild är väl dock diskutabel men annars var detta en konsert för både ögon och öron.

Hemsida:
http://www.lizzyborden.com/
http://www.myspace.com/lizzybordenband

Line-up:
Lizzy Borden – sång
Joey Scott – trummor
Marten Anderson – bas
Ira Black – gitarr

//Cecilia Wemgård