Dark Tranquillity (Himalaya, 20:30-21:45, 27/6) 5/5
Andra festivaldagen inleds med de melodiska dödsmetallarna Dark Tranquillity. Med sin långa erfarenhet och stora utbud levererades en show som blev festivalens bästa!
Om In Flames avslutande spelning dagen innan var otillfredsställande var Dark Tranquillitys spelning desto bättre. Det är lite underligt att dessa två band som är lika bra och spelar samma göteborgska dödsmetall, är så långt ifrån varandra när det gäller kändisskap. In Flames spelar sist av alla på den största scenen medan Dark Tranquillity spelar på en av de mindre scenerna redan 20:30…
Själva spelningen var antagligen den allra bästa på hela Peace and Love. Det var en klockren spelning som inte lämnade något övrigt att önska. Inledningsvis var ljudet lite knackigt, men efter första låten var ljudet superbt. En eloge till ljudkillarna på Himalayascenen som var anledningen till att Himalaya hade bäst ljud av alla scener.
Från början till slut lyckas Dark Tranquillitys eminenta sångare Mikael Stanne få publiken att klappa händerna, hoppa, skrika och headbanga. Frågan är om det finns någon charmigare person än Stanne inom metal. Direkt bandet kliver på scen fyrar han av ett bländande leende och försöker inte alls vara dryg som många andra metalband.
Spelningen som sådan är ruskigt bra. De blandar bra med både gamla och nya, snabba och lite långsammare låtar. Speciellt kul var det att höra de gamla godingarna Punish My Heaven och Therein. I Therein är det mycket ren sång, och det måste sägas att den lät över förväntan! Övriga låtar som spelades var bland annat Inside the Partical Storm, Focus Shift och den berömvärda spelningen avslutades med My Negation och Final Resistance.

Dark Tranquillitys liveframträdande kanske inte är lika extraordinär som sina kompisars i In Flames, men icke desto mindre lyckas de leverera en välspelad show med en intimitet som In Flames saknar. Lägg därtill en otroligt charmig och uppriktigt tacksam Stanne, riktigt bra ljud och en bra spellista så har du Peace and Loves bästa spelning år 2008.
Hemsida
http://www.darktranquillity.com
http://www.myspace.com/dtofficial
Line-up
Mikael Stanne – Sång
Niklas Sundin – Gitarr
Martin Henriksson – Gitarr
Martin Brändström – Keyboards
Michael Nicklasson – Bas
Anders Jivarp – Trummor
Bilder av Viktoria Popova
Text av Niklas Larsson
Kaizers Orchestra (Himalaya, 19:30-20:15, 26/6) 3,5/5
De självutnämna zigenar-punkarna från Norge kommer återigen till Sverige för att förgylla festivalsommaren. Sorgligt nog klarar de inte att leva upp till sin vanligtvis höga standard, utan spelningen blir endast medelmåttig.
Kaizers Orchestra relation till Sverige är lite skumt. Varje festivalspelning är i stort sett smockfull, och klubbspelningarna är utsålda. Ändå säljer de knappt några skivor här. Det tyder på att Kaizers är ett band man ska se, och så är det! För det mesta finns det inte många band som är bättre än Kaizers live, det vet jag då jag har sett dem fem gånger tidigare.
I dagens spelning fattades det dock något. Den sprudlande energin och passionen fanns inte riktigt där. Det var en ojämn spelning, stundom var det världsklass med liv och rörelse samt en hoppande publiken. Medan ibland var det mycket som gick fel, och det kändes mest segt. Det kändes som om det var de låtarna från äldre skivor som gick bäst, och låtarna från nya skivan är segare, vilket kan ha att göra med att publiken inte är lika familjär med den skivan än…
Trots att detta var långt ifrån Kaizers Orchestras bästa spelning måste jag säga att spelningen var bra. Kaizers har en väldigt hög lägstanivå. Deras musik passar bra på festivaler, och jag tror de lyckas vinna över mycket publiken genom sin annorlunda liveshow. Vem blir inte lite imponerad av när bandet tar i allt var de har på två oljetunnor och tre stycken bilnav?
Oavsett vad du har för musiksmak så tycker jag att du ska se Kaizers Orchestra om du har chansen! Deras unika musikblandning av rock, ompa och oljetunnor gör det en fröjd för både ögat och örat.

Hemsida: www.kaizers.no
www.myspace.com/kaizerso
Line-up
Janove Ottesen ‐ sång, oljefat
Geir Zahl ‐ gitarr, oljefat
Terje Vinterstø ‐ gitarr, slagverk
Rune Solheim ‐ trummor
Helge Risa ‐ orgel, piano
Øyvind Storesund ‐ akustisk bas
Bilder av Viktoria Popova
Text av Niklas Larsson








