Sabaton (Fantasia 22:15-23:00, 26/6) 4,5/5

I sista stund ställer Opeth in på grund av sjukdom, men som tur är hittas det en värdig ersättare i form av dalapojkarna i Sabaton.

När introt från Art of War drar igång exploderar Borlänge i ljud, både från scenen och den exalterade publiken. Introt följs av första låten från skivan, den pampiga Ghost Division. Ljudet är halvknackligt, och låten blir inte lika maffig som den kunde ha varit. Det är dessutom svårt att få till de stora körerna live, men Sabaton klarar av det bra. Utan att ge publiken något andrum kör de vidare med Panzer Battalion.

Sabaton blev tillfrågade om de kunde spela samma dag som spelningen skulle äga rum. Med endast tio timmars framförhållning är jag imponerad över att de lyckats få med sig alla instrument och rekvisita. Fast det underlättade nog en hel del att Sabaton redan var i startgroparna för att bege sig till Metaltown. Sabaton ska ha extra credd för att lyckas så bra med tanke på omständigheterna, och med tanke på uppslutningen är det nog inte många som sörjer avhoppet av Opeth… 

Mot slutet av spelningen säger sångaren Joakim Broden  ”det burkar sägas att metal-fans är de bästa som finns, men det är fel! För Sabaton har världens bästa fans” och ler stort. Det är lätt att förstå vad han menar genom att kolla runt. Överallt ser man hårdrockare som headbangar och sjunger med i låtarna. Till låtar som Primo Victoria, Attero Dominatus och In the Name of God gungar asfalten, och Joakim driver på publiken nästan som en takthållare på en romersk slavgalär. Bandet når verkligen ut till publiken, och även om det är mycket folk i publiken känns det ändå intimt. Joakim är en perfekt frontman, och hans mellansnack är i klass med mellansnackets mästare Tobias Sammet från Edguy.

Sabaton spelar låtar från alla skivor utom Metalizer, och då främst från nya skivan. De nya låtarna låter bra, även om jag tycker att de gamla låtarna känns säkrare men det tror jag kommer ge med sig. Med lite bättre ljud och kanske en som sjöng med i körbitarna skulle det bli perfekt.

Sabaton går från klarhet till klarhet, och de vinner ny mark var de än går. De kommer till sin rätt när de spelar live, men rycks med till den grad att det är svårt att stå stilla och bara lyssna. 

Hemsida
http://www.sabaton.net
http://www.myspace.com/sabaton

Line-up
Joakim Broden – Sång
Rikard Sunden – Gitarr
Oskar Montelius – Gitarr
Daniel Mÿhr – Keyboard
Pär Sundstrom – Bas
Daniel Mullback – Trummor

Bild av Viktoria Popova
Text av Niklas Larsson

Kent (Vintergatan, 22:30-23:45, 4/7) 5/5

Den andra dagen på Arvikafestivalen är det dags för svenska rockbandet Kent att bestiga Vintergatan. Själv har jag tidigare sett Kent på Peace & Love festivalen i Borlänge där de började showen på ett väldigt annorlunda sätt. Samma sak upprepar de den här kvällen på Arvikafestivalen. Man kan ju nästan undra om Kent är lite rädda för att springa ut på scen en och en när konserten börjar i publikens jubel?

Det enorma svarta skynket som Kent stod och ”gömde” sig bakom, faller ner samtidigt som de kör igång med låten Stenbrott. Antalet människor den kvällen var väldigt stor, jag vågar inte gissa ens hur många var där, men det kändes som att hela Arvika var på Vintergatan för att se Kent den kvällen. Kent är väldigt omtyckta av många åldersgrupper, speciellt unga blonda flickor och man kunde se många olika ansikten i folkmassan. De dansande och sjungande åskådarna älskar Joakim Berg redan från första låten men han låter sig inte slukas av deras kärlek utan börjar direkt med favoriten Blåjeans utan ens hälsa på publiken. Han gör allt för att få publiken att sjunga med, vilket de redan gör, de flesta står inte still heller, den största delen av publiken dansar. Men det kan jag hålla med om, hur kan man stå still till Kents musik? De flesta, tror jag, känner det här dunket i bröstkorgen och i nästa sekund följer de med i musiken utan att själva ana det.

Showen fortsätter med hitsingeln Ingenting (från den nya skivan Tillbaka till samtiden), tätt efter det följer den omtyckta låten Kärleken väntar, Generation EX och Om du var här. Joakim är skicklig på scen, han hinner byta ett antal gitarrer, springa runt på scenen och prata med publiken. Efter Utan dina andetag börjar publiken nynna på hockey låten och Jocke ropar förvånat ut: ”Har jag fått en egen hockeykör här?” och efter några sekunders tystnad talar han igen: ”Sluta med det där!” Men han låter inte arg, han är generad och kan inte låta bli att le, men å andra sidan, vem skulle inte det?

Som jag tidigare nämnde så är energi i publiken stor och stark, och som tur höll hela konserten. Men allt har sitt slut. Det är dags för Kent att avsluta konserten och det gör de med Mannen i den vita hatten, vilken var högst omtyckt bland tjejerna i folkmassan. Låten är ett antal minuter lång och det känns som att grabbarna drar ut på den ännu mer för att de inte vill lämna scenen och de underbara åskådarna. Den alldeles sista delen av låten avslutas med luftkanoner som sedan såg ut som  snö som föll över scenen. Den vackra synen kommer jag inte att glömma på ett tag.

Men jag måste tyvärr erkänna att denhär spelningen och spelningen i Borlänge var hyfsat identiska, bortsett från Jockes charmiga och underbara röst som värmde varenda människas hjärta, båda de kvällarna.

Hemsida
http://www.kent.nu
www.myspace.com/kentsweden

Line up

Joakim Berg – sång och gitarr
Martin Sköld – bas
Markus Mustonen – trummor
Sami Sirviö – gitarr

Text och bild av Viktoria Popova