Dagbok från Magic Circle Festival, 8 Juli

Med packad väska och biljetten i handen bar det av till T-centralen för att inta bussen till Magic Circle Festival i Tyskland. Festivalen är bandet Manowars lilla skötebarn och i år skulle det bli bomber och granater minsann! 20 års jubileum sedan skivan Kings of Metal släptes och för att hylla detta lovades det två kvällar, vardera på 3 timmar, där de 6 första albumen i bandets karriär skulle betas av. Vilket betyder en sjujäklarns massa låtar som aldrig sett dagens ljus i live sammanhang. Men nu går vi händelserna långt i förväg, nämligen exakt 24 timmar, vilket är tiden det tog att komma fram till festivalen.

Eftersom vi bara var 5 (eller var vi 6) i bussen började man undra ifall hälften av folket misstagit tiden men

det visar sig att vi allt som allt kommer att bli 37 personer på bussen… när vi lastat på danskarna! Detta kan ses som både sorgligt och underbart. Förstnämnda för att vi var tvungna att åka runt i halva Sverige och plocka upp folk, sistnämnda för att vi kunde bre ut oss en massa.

När vi hade plockat på oss en trevlig skara människor var det dags att byta buss i Jönköping där även våran reseledare skulle borda bussen. Av for vi och började slita ut packningen men mitt tält och solstol hade av någon anledning flyttat sig längst in i hörnet på den övre mindre hyllan. Eftersom jag med mina korta armar och lilla kroppshydda inte kunde få tag på packningen såg jag möjligheten att krypa in och fiska tag i paketet. När jag väl fick en arm om tältet och skulle ta mig ut upptäckte jag att det inte fanns tillräckligt med manövreringsutrymme för att backa. Så där satt jag fast med huvudet i lastutrymmet och fötterna dinglandes utanför. Efter ett desperat rop på hjälp kände jag två starka händer greppa mina kängor och ut kom jag som en nyfödd bebis ur det mörka lasturtymmets-livmoder.

Efter det lilla äventyret for vi vidare. Vad som ska noteras är att under denna 24-timmars resa hade vi uppvärmning inför Manowars konsert med diverse live-konserter… dock bara 3 stycken. Efter att ha sett framträdandet från Eartschaker festival ungefär 5 gånger och fortfarande bara kommit till hälften eftersom den startade om varje gång vi rastade/stängde av bussen hade allsången tystnat och det var snarare med vemod än glädjeskratt vi såg på dvd:erna. Sedan åkte vi i alla fall över bron till Danmark, plockade upp danskarna och fortsatte till färjan mot Tyskland. Väl ombord på den var klockan någonstans runt 1 på morgonen så alla butiker var stängda. Snopet då jag hade tänkt att inhandla öronproppar.
Under denna, än så länge, 15 timmars färd var man mer eller mindre bekant med alla i bussen och riktigt roligt var det när en del av bussåkarna skriver på samma forum som undertecknade (Sweden Rock Festival forumet). Så det blev en liten forumträff men mer om det i nästa inlägg då vi har kommit fram till festivalen och med tre timmars marginal lyckas slå upp tälten och ta oss till öppningsceremonin bara för att upptäcka att den är försenad med 1,5 timmar… och det var bara början!

/Cecilia Wemgård

Lillasyster (Himalaya 01:00-01:45, 28/6) 2,5/5

Ingen har väl undgått Lillasysters cover på radiohiten Umbrella? Faktum är att Lillasyster är mycket mer än så och av tidigare erfarenhet vet jag att Lillasyster är bra live. Tyvärr blev årets spelning inte alls i nivå med vad grabbarna kan presetera… 

Lillasyster hette tidigare Rallypack, men i och med att bandet börja skriva låtar på svenska bytte de även namn. Rallypack i sin tur bildades av spillrorna från kultbandet LOK. Lillasyster spelar aggressiv hårdrock, med ilskna texter. Efter albumdebuten Hjärndöd Musik För En Hjärndöd Generation från 2007 spelade de på flertalet festivaler. Uppsvinget kom dock i samband med covern på Rihannas Umbrella i slutet av förra året. Det har lätt till ett massivt turnerande i Sverige under sommaren. 

Det märks att Lillasyster har spelat så pass mycket som det gjort denna sommar. Sångaren Martin Westerstrand räknar upp de olika platser de spelat på senaste dagarna. Anmärkningsvärt är att de har spelat på Metaltown i Göteborg samma dag som spelningen på Peace and Love. Vilket band skulle inte vara slitet efter det?  Och visst märks det att bandet är slitet. De spelar fel, och ser allmänt trötta ut. Det syns mest på Martin eftersom han knappt har någon röst kvar. I den lugna låten Nu Har Jag Fått Nog klarar Martin knappt att sjunga, utan måste ta hjälp av publiken för att komma igenom låten. 

Publiken är helt okej, med tanke på att denna spelning avslutar hela festivalen är de flesta rätt slutkörda. Dock tänder publiken till rejält när Hårdrock drar igång. Hela publiken hoppar och sjunger med. Denna låt lyfter hela spelningen, och i efterföljande Umbrella tar bandet hjälp av
Toril Lindqvist som till vardags är sångerska i Alice in Videoland, dock låter det hela rätt falskt… 

På Arvika förra året blev det en stor moshpit när Lillasyster drog igång LOK Står När De Andra Faller, nu var det bara mediokert i jämförelse med den spelningen. De når inte alls upp till samma nivå som förra året, vilket är synd. De avslutar med ännu en LOK-sång Sug Min och första singeln Berätta Det För Lina. Generellt sett blir spelningen bättre ju längre det lider, men det kunde ha blivit så mycket bättre. Tyvärr måste jag erkänna att jag blev besviken på spelningen, då jag inte kan hjälpa att jämföra det med förra gången jag såg dem. Förhoppningsvis blir det bättre nästa gång, för jag vet att de kan! 

Hemsida
www.lillasyster.nu
www.myspace.com/bandetlillasyster

Line-up
Martin Westerstrand – Sång
Max Flövik – Gitarr
Daniel Cordero – Bas
Ian-Paolo Lira – Trummor

Text av Niklas Larsson
Bild av Anna ”Anaka” Jenelius

Mustasch (Shangri la, 21:00-21:45, 28/6) 4/5

När solen närmar sig horisonten kliver Mustasch upp på Shangri La…

Mustasch skulle kunna kallas för okända bjässar. De står aldrig högst upp på spellistan, men likväl har de alltid stor publik. Inom den svenska metalscenen är de hyfsat kände, även om de inte har fått någon stor kommersiell status som exempelvis In Flames. Icke desto mindre gör de aldrig en dålig spelning, och det är alltid bra drag på spelningarna.

 Alla som har lyssnat på radiostationer som Bandit kan åtminstone nämna ett par låtar med Mustasch såsom Parasite, Dogwash och Double Nature.  Mustaschs musik kretsar kring tunga och bra riff, mycket solon och en charmig frontman.

 Spelningen på Peace and Love innehöll inte något speciell show förutom några sparsamma, men ändå smakfulla, effekter. Lite eld och rök var allt som bjöds på, mer behövdes inte för en lyckad spelning. Mustasch kör sitt race och publiken är med på noterna. Publiken röjer och applåderar, och det är svårt att inte ryckas med av tunggunget. Själv släpper jag ut dreadsen och låter nacken arbeta lite i takt till musiken. Det var bra drag i publiken även på lite lugnare låtar som 6.36, vilket är svårt att uppnå, speciellt på en festival.

 Dagarna innan gjorde gitarristen Hannes Hansson sin sista spelning efter tio år med Mustasch. Tillfällig ersättare var Kristian Laimaa som gjorde en klanderfri spelning. Resten av grabbarna verkade vara på gott humör, och synnerligen sångaren Ralf Gyllenhammar var charmig. Exempelvis sa han att de ”tänkte spela en låt från nya skivan. Är det någon som gillar den?” varpå hela publikens jakande skall ekade. Mot slutet av konserterna utbrister publiken ofta i spontana applåder och heja-rop. Ralf blev rätt rörd, för utbrast att ”det är för detta jag har slitit i 10 år för”.

 Mustasch levererar sina hårda riff på ett bra sätt. Det är ingen spektakulär show, men det behövs inte för att bandet och publiken förgyller spelningen.

 

 Hemsida
http://www.mustasch.net
http://www.myspace.com/mustasch 

 

Line-up
Ralf Gyllenhammar – Sång och gitarr
Mats Stam Johansson – Bas
Mats Dojan Hansson – Trummor

Text av Niklas Larsson
Bild av Anna ”Anaka” Jenelius