Dagbok från Magic Circle Festival, 8 Juli

Med packad väska och biljetten i handen bar det av till T-centralen för att inta bussen till Magic Circle Festival i Tyskland. Festivalen är bandet Manowars lilla skötebarn och i år skulle det bli bomber och granater minsann! 20 års jubileum sedan skivan Kings of Metal släptes och för att hylla detta lovades det två kvällar, vardera på 3 timmar, där de 6 första albumen i bandets karriär skulle betas av. Vilket betyder en sjujäklarns massa låtar som aldrig sett dagens ljus i live sammanhang. Men nu går vi händelserna långt i förväg, nämligen exakt 24 timmar, vilket är tiden det tog att komma fram till festivalen.

Eftersom vi bara var 5 (eller var vi 6) i bussen började man undra ifall hälften av folket misstagit tiden men

det visar sig att vi allt som allt kommer att bli 37 personer på bussen… när vi lastat på danskarna! Detta kan ses som både sorgligt och underbart. Förstnämnda för att vi var tvungna att åka runt i halva Sverige och plocka upp folk, sistnämnda för att vi kunde bre ut oss en massa.

När vi hade plockat på oss en trevlig skara människor var det dags att byta buss i Jönköping där även våran reseledare skulle borda bussen. Av for vi och började slita ut packningen men mitt tält och solstol hade av någon anledning flyttat sig längst in i hörnet på den övre mindre hyllan. Eftersom jag med mina korta armar och lilla kroppshydda inte kunde få tag på packningen såg jag möjligheten att krypa in och fiska tag i paketet. När jag väl fick en arm om tältet och skulle ta mig ut upptäckte jag att det inte fanns tillräckligt med manövreringsutrymme för att backa. Så där satt jag fast med huvudet i lastutrymmet och fötterna dinglandes utanför. Efter ett desperat rop på hjälp kände jag två starka händer greppa mina kängor och ut kom jag som en nyfödd bebis ur det mörka lasturtymmets-livmoder.

Efter det lilla äventyret for vi vidare. Vad som ska noteras är att under denna 24-timmars resa hade vi uppvärmning inför Manowars konsert med diverse live-konserter… dock bara 3 stycken. Efter att ha sett framträdandet från Eartschaker festival ungefär 5 gånger och fortfarande bara kommit till hälften eftersom den startade om varje gång vi rastade/stängde av bussen hade allsången tystnat och det var snarare med vemod än glädjeskratt vi såg på dvd:erna. Sedan åkte vi i alla fall över bron till Danmark, plockade upp danskarna och fortsatte till färjan mot Tyskland. Väl ombord på den var klockan någonstans runt 1 på morgonen så alla butiker var stängda. Snopet då jag hade tänkt att inhandla öronproppar.
Under denna, än så länge, 15 timmars färd var man mer eller mindre bekant med alla i bussen och riktigt roligt var det när en del av bussåkarna skriver på samma forum som undertecknade (Sweden Rock Festival forumet). Så det blev en liten forumträff men mer om det i nästa inlägg då vi har kommit fram till festivalen och med tre timmars marginal lyckas slå upp tälten och ta oss till öppningsceremonin bara för att upptäcka att den är försenad med 1,5 timmar… och det var bara början!

/Cecilia Wemgård