Kreator (Main Stage, 7/7) 3,5/5

Guds fiender fick äran att avsluta Metalcamp och gjorde så med besked. Mer driv på Mille, fortfarande på tok för mycket snack, men en publik på några tusen som sjunger forbollshymnen ”Ole,Ole” är klart svårslaget.

Mille Petrozzas mellansnack börjar låta rejält uttjatat nu och historien om den där journalisten som han lurat för femtioelfte gången för att kunna presentera ”Pleasure to Kill” börjar gå mig på nerverna. Men allt är förlåtet när ”Flag of Hate” rivs av och publiken skakar vilt på hårmanen. Setlisten är densamma som tidigare i år förutom att den är nedkortat med ungefär en halvtimma för att passa festivaltiden och för att ge det bästa är det bandets nyare låtar som fått på foten. Detta leder till en gedigen hit kavalkad och den perfekta avslutningen på veckans festande.

Kreator känns dock inte helt tighta och kanske är det ändå lite av ett dussinframträdande vi får se denna natt. Däremot är Mille mer aktiv än senast jag såg dem, vilket kan bero på att stora scenen på metalcamp slår Klubbens lilla scen med hästlängder. Ett band som klart behöver bra med utrymme live.

Line-up:
Sång – Miland ”Mille” Petrozza
Gitarr – Sami Yli-Sirniö
Bas – Christian ”Speesy” Giesler
Trummor och sång – Jürgen ”Ventor” Reil

Hemsida:
http://www.kreator-terrorzone.de/

/Cecilia Wemgård

Die Apokalyptischen Reiter (Main Stage, 7/7) 3,5/5

Släng in en keyboardist i bondage utstyrsel och lägg sedan till någon mysig blandning av döds och folkmusik och du har Die Apokalyptischen Reiter. Lika svårstavade som deras framträdande är konstigt.

Så fort jag får syn på keyboardisten i sin minimala läderustyrsel runt-travandes på scen med en liten piska i handen undrar jag om det varit någon schemaändring jag inte reigstrerat än. Men nepp, ingen schemaändring, detta är faktiskt Die Apokalyptischen Reiter. Samtidigt som jag inte vet ifall jag ska ta tyskarna seriöst eller inte slås jag ändå av deras sköna självdistans samtidigt som de levererar slagkraftiga låtar. ”Adrenalin” påminner en hel del om Rammstein och visst är det svårt att inte le när kvintetten först plockar upp två damer på scen för att sedan slänga ut två stora gummibåtarför pubilken att crowdsurfa i… eller det heter kanske båtsurfa när det utförs på detta vis?

Line-up:
Sång – Fuchs (aka Eumel – Daniel Täumel)
Gitarr – Ady
Bas – Volk-Man (Volkmar Weber)
Keyboard/synth – Dr. Pest (Mark Szakul)
Trummor – Sir G. (Georg Lenhardt)

Hemsida:
http://www.reitermania.de/

/Cecilia Wemgård

Down (Main Stage, 6/7) 3,5/5

Phil Anselmo är kankse mer känd för att ha sjungit i Pantera än för sitt band Down men dessa grabbar är inte att underskatta. Med någon form av Stoner/Doom hybrid med sydstads känsla tillhör de headlinerna för denna års upplaga av Metalcamp.

Och efter några få låtar blir alla vi från pressen utslängda från backstage området vilken får en att undra vilka diva fasoner det är som gäller för Phil & Co. Men kanske handlar det snarare om att han ska få röka sitt gräs ifred eftersom han är mer än bara lite påtänd på scenen. Han lyckas dock hålla sig på benen och med svängigt tunggung blir jag faktiskt imponerad av jänkarna. Lite sliten röst men rytmen är hypnotiskt mässande och skapar en konstig stämning, nästan sömnig, som mixar sig med den söta rökdoften som ligger tät över publiken.

Jag drar mig mer och mer bakåt eftersom doften börjar bli outhärdlig och som stor final på det hela kommer Phil in på scen igen efter showens avslutning, triggar igång alla till allsång på ”Stairway to Heaven” för att sedan slänga micken i golvet och knata ut igen. Jag blir banne mig inte klok på detta band.

Line-up:
Sång – Phil Anselmo
Gitarr – Pepper Keenan
Gitarr – Kirk Windstein
Bas – Rex Brown
Trummor – Jimmy Bower

Keyboard – Big Ross

Hemsida:
http://www.down-nola.com/

/Cecilia Wemgård

Destruction (Main Stage, 6/7) 4/5

Solen skiner med brännande hetta, vinden står stilla och inget skulle sitta bättre än en kall öl och lite skugga. Trots detta ger sig tyskarna i Destruction upp på scen och med Schmmier i spetsen levererar de stilren thrash metal av den gamla skolan.

Jag har länge drömt om att få se Destruction live men eftersom de aldrig spelar i Stockholm har möjligheterna varit få eller extremt dyra. Så sedan telefonintervjun i vintras med bandets sångare och bassist, Schmmier, har förväntningarna bara stigit och stigit inför denna festivaldag. Återigen tittar jag i mina anteckningar efter nyckelord och finner två värda att citera; ”bara äger!”. Schmmier prickar varenda hög ton perfekt och det märkst att det är tre gamla rävar som står på scen. Allt ser så lättsamt ut men ändå är det sjukt bra. Tightheten får sig lite på foten under visa partier och visst missar Schmmier lite på skriket i ”D.E.V.O.L.U.T.I.O.N.” men ”Life Without Sense” sitter smärtfritt och inledande skriket på ”Thrash ‘Til Death” får det att gå ilningar längst ryggraden.

”The Butcher Strikes Back” bjuder på ett rejält baskagge muller på både gott och ont (lite grötigt) men ”Nailed to the Cross” kan få vem som helst att gråta glädjetårar. Snyggt, rent och thrashigt!

Line-up:
Bas – Marcel ”Schmier” Schirmer
Gitarr – Mike Sifringer
Trummor – Marc Reign

Hemsida:
http://www.destruction.de/

/Cecilia Wemgård

Vader (Main Stage, 6/7) 3/5

Sedan en tid tillbaka är Piotr ”Peter” Wiwczarek den enda originalmedlemmen kvar i Polska thrash/death metal bandet Vader. Men åh andra sidan gör det inte så himlans mycket eftersom han har hittat bra ersättare och själv är hela huvudatraktionen som håller detta skepp flytande.

Och som vanligt bevisar han detta än en gång när han intar huvudscenen på Metalcamp. Visst skadar dagsljuset en del av stämningen men ändå går battaljonen lös på gitarrerna som om morgondagen inte existerade. Besatt avgrundsvrålande blandas med distade gitarrer i ”ShadowFear” varvid det smattrar så hårt i baskaggarna att jag undrar om de inte bytt ut trummisen Paul mot en mindre maskin. Tyvär är detta framträdande långt ifrån ett Vader i toppform (även fast det låtar bra) men jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. Kanske är det avsaknaden på riktigt aktiv publik? Kanske är det för varmt i solen? Eller så är det helt enkelt inte Vaders dag denna eftermiddag. Speciellt då setet känns för kort. Kanske hade det lyft om polackerna fått en halvtimma till.

Line-up:
Sång och Gitarr – Piotr ”Peter” Wiwczarek
Gitarr – Wac³aw ”Vogg” Kie³tyka
Bas – Tomasz ”Reyash” Rejek
Trummor – Pawe³ ”Paul” Jaroszewicz

Hemsida:
http://www.vader.pl/

/Cecilia Wemgård

Amon Amarth (Main Stage, 5/7) 4,5/5

När mörkret lägger sig är det dags för de svenska vikingarna att inta scenen med eld och ragnarök. Lägg till lite bomber och en sju satans gung och du kan summera en kanon spelning.

Amon Amarth behöver ingen närmare presentation, speciellt inte då ca 5000 galna hårdrockare skriker sig hesa i takt till musiken. Klart är att vikingarna bjuder på mer eld än vad som kan vara nyttigt för utrustningen (ett litet snack efteråt med bandet visar att de lyckades elda upp en av mattorna på scen) och en gedigen set list som kan få vilket fan som helst att dreggla. Dessutom är det en skön blandning i materialet där nytt (Twilight of the Thunder God) får samsas med det gamla (Guardians of Asgaard, Pursuit of Vikings). Herr Hegg gör ett gott jobb med mellansnacket och lyckas elda upp publiken rejält samtidigt som han får det att låta som om varje ord är direkt från hjärtat.

Bandet lirar tight och precis mot slutet när det kommer ett lungt stråkparti som får alla vildar att lugna ned sig hörs en öronbedövande smäll och både press och publikhav hoppar ett steg bakåt (låter lika otroligt som det var att se). Med en sista hälsning i eld går bandet av scenen medans publiken i flera minuter efteråt fortfarande ropar kvintetten namn.

Line-up:
Sång – Johan Hegg
Gitarr – Olavi Mikkonen
Gitarr – Johan Söderberg
Bas – Ted Lundström
Trummor – Fredrik Andersson

Hemsida:
http://www.amonamarth.com/

/Cecilia Wemgård

Legion of the Damned (Main Stage, 5/7) 3,5/5

Legion of the Damned är en hyfsat ny thrash/death metal kvartett på erövringståg i Europa och för att kunna backa upp sin musik har dessa herrar satsat på att utvecklas till ett gryjt live-band. Dessutom med en hårkvot som täcker in undertecknades hela familj och lite därtill.

Det är mycket hår på scenen när Nederländarna drar igång men satans vilken brutalitet. Richard Ebisch satsar helt på att försöka knäcka varje sträng och Maurice Swinkel brölar på bra när han inte har munnen full med sitt egna hår.

”House of Possession” ger ett rejält smatter i kaggarna och ”Bleed for Me” blir ett perfekt soundtrack till publikens röjande eftersom jag lyckas få syn på 2-3 personer med blod under näsorna efter moshpiten. För mig som inte är allt för inlyssnad blir ”Werewolf Corpse” något av en favorit under bandets en timmes-långa spelning men alla låtarna funkar utmärkt och gillar man inte musiken så bör man ändå bli imponerad av energin dessa killar utstrålar.

Line-up:
Sång – Maurice Swinkels
Gitarr – Richard Ebisch
Bas – Harold Gielen
Trummor – Erik Fleuren

Hemsida:
http://www.legionofthedamned.net/

/Cecilia Wemgård

Blind Guardian (Main Stage, 4/7) 2,5/5

Blind Guardian är lite som Hammerfall, då menar jag inte musikmässigt utan snarare ”jag-vet-vad-jag-får-innan-showen-ens-börjat” mässigt. Detta är faktiskt på både gott och ont eftersom Blind Guardian ändå kan bära upp samma show år efter år tack vare en fantastisk publik.

Samtidigt är det bandets största fallgrop vilket bevisades på Sweden Rock förra året då det rent ut sagt lät för jäkligt och publikresponsen var lika med noll. Här i Slovenien är publiken i alla fall entusiastiska och allsången går hög på klassiker som ”Time Stands Still (At The Iron Hill)”, ”Welcome to Dying”, ”Valhalla”, ”Imaginations from the other Side” etc. etc. Däremot fattar jag inte varför Hansi och hans mannar envisas med att köra ”Fly” från deras senaste giv. Den låten är klart en av de sämsta i BG’s arsenal men ändå ska den följa med.

Föresten, kvällen bjöd på TVÅ enorma överraskningar från Blind Guardians sida och båda involverar sångaren Hansi. För det första verkar han ha tappat något kilo i vikt eftersom han äntligen rör på sig ordentlgit på scen och för det andra har han klippt av håret helt!

Line-up:
Sång – Hansi Kürsch
Gitarr – André Olbrich
Gitarr – Marcus Siepen
Trummor – Frederik Ehmke

Hemsida:
http://www.blind-guardian.com/

/Cecilia Wemgård

Testament (Main Stage, 4/7) 4/5

I mina ögon/öron kommer Testament alltid vara ett av de bästa thrash metal banden både live och på skiva. Därför hade jag skyhöga förhoppningar för kvällens framträdande och som till min förtjusan faktiskt infriades.

När bandets medlemmar en efter en intar scenen ligger det en tryckt stämning över hela publikhavet som bara väntar på att explodera. Så när Chuck Billy greppar micken och inleder med att vråla ”Don’t follow The Preacher” är det som om en enad energistöt går genom folkmassan och släpper lös världens kaos. Och med sådan respons levererar testament ett klockrent framträdande. På sweden Rock förra året lär Chuck en aningens hes men nu verkar han ha hållit rösten i topptrim och bakgrundsvrålet från resterande medlemmar under ”Into the Pit” ger gåshud på armarna.

Däremot är det inga större förändrignar i set listan sedan förra turnén. ”Practise what you preach” och ”Souls of Black” är givna stänkare medans ”More then meets the Eye” från senaste givet är solklar framtida klassiker med sin allsångs respons. Minns jag rätt så gjorde bandet även en snygg avrundning med ”Disciples Of The Watch” och när sista tonen klingar ut är vi ganska många som tigger om mer. En halvtimma till hade absolut inte skadat festivalen då det ändå blev en himlans massa förseningar med Satyricon och Blephegor.

Line-up:
Sång - Chuck Billy
Gitarr – Eric Peterson
Gitarr - Alex Skolnick
Bas - Greg Christian
Trummor - Paul Bostaph

Hemsida:
http://www.testamentlegions.com/

/Cecilia Wemgård

Sodom (Main Stage, 4/7) 3/5

De gamla rävarna i Sodom vet alltid hur de ska leverera trots saknad av rätt utrustning och mickstrul, ändå känns det som om det saknas något. Publiken är det inget fel på men det känns inte som om ”Uncle Tom” & Co lyckas ta tillvara på energin som bjuds.

Senast jag såg tyskarna live var när jag besökte några vänner i Mexico City och då höll de på att jämna lokalen med marken. Men nu känns detta som en sliten trio som antingen helt går på de sista krafterna eller som är rejält bakfulla. Visst växer framträdandet vartefter herrarna blir mer varma i kläderna men det blir aldrig riktigt 100% tight. ”Napalm in the Morning” är en självklar publikflörtare och ”City of God” har ett bra tempo men saknar den energi jag sett tidigare. ”Agent Orange” känns som framträdandets höjdpunkt eftersom det verkligen får igång publiken och har en satans härlig refräng.

Line-up:
Sång och Bas - Tom Angelripper (Thomas Such)
Trummor - Bobby Schottkowski
Gitarr - Bernemann (Bernd Kost)

Hemsida:
http://sodomized.info/

/Cecilia Wemgård