Sodom (Main Stage, 4/7) 3/5

De gamla rävarna i Sodom vet alltid hur de ska leverera trots saknad av rätt utrustning och mickstrul, ändå känns det som om det saknas något. Publiken är det inget fel på men det känns inte som om ”Uncle Tom” & Co lyckas ta tillvara på energin som bjuds.

Senast jag såg tyskarna live var när jag besökte några vänner i Mexico City och då höll de på att jämna lokalen med marken. Men nu känns detta som en sliten trio som antingen helt går på de sista krafterna eller som är rejält bakfulla. Visst växer framträdandet vartefter herrarna blir mer varma i kläderna men det blir aldrig riktigt 100% tight. ”Napalm in the Morning” är en självklar publikflörtare och ”City of God” har ett bra tempo men saknar den energi jag sett tidigare. ”Agent Orange” känns som framträdandets höjdpunkt eftersom det verkligen får igång publiken och har en satans härlig refräng.

Line-up:
Sång och Bas - Tom Angelripper (Thomas Such)
Trummor - Bobby Schottkowski
Gitarr - Bernemann (Bernd Kost)

Hemsida:
http://sodomized.info/

/Cecilia Wemgård

Kataklysm (main stage, 3/7) 3,5/5

Rått och brutalt mangel men  kanske lite för malande efter ett fartfyllt framträdande från Death Angels sida. Jag hade gärna sett ett lite högre tempo här eftersom adrenalinet var på topp efter allt thrashande men åh andra sidan var det ändå ett ganska schysst tungt gung.

Kataklysm levererade ett standard dödsmetall framträdande. Precis lagom mycket intensitet för att det skulle kännas som ett unikt framträdande enbart för Metalcamp samtidigt som det var tillräckligt lungt för att inge känslan av att detta är som det alltid är och vi i publiken får det vi vet ska komma. ”As I Slither” satt fint i set-listen precis som ”Serenity in Fire” men annars var det som tidigare nämnt inga riktiga överraskningar.

Line-up:
Sång - Maurizio Iacono
Gitarr- Jean-François Dagenais
Bas - Stéphane Barbe
Trummor - Max Duhamel

Hemsida:
http://www.kataklysmrocks.com/

/Cecilia Wemgård

Death Angel (main Stage, 2/7) 4/5

Dista gitarrerna och öka trycket i baskaggarna, passa dessutom på och värma upp nacken för en rejäl headbangar-omgång. För när jag tittar tillbaka på mina anteckningar från kvällen ser jag bara ett enda ord med fem utropstecken; ”Röj!!!!!”.

Jag minns inte en enda sång från framträdandet ändå vet jag att jag stod i extas och total hyptnos med håret svängandes i 360 grader. Magin fanns där, likaså kontakten med publiken som sträckte sig enda från första raden till thrasharna längst bak i öltältet. Jag ser bara ett hav av händer och vrålande metal fans som i enad kör skandalerar sång efter sång efter sång. Moshpiten går varm och med alla dessa intryck får jag bara ett klart medelande i skallen; ”Nu är festivalen igång på riktigt!”. Mark Oseguedakväser fram varje ord som om det vore sista gången och vägrar stå still en sekund medans bassisten Sammy Diosdado leverarar mullrande basgångar vars takt är underbara att stampa till.

Jag känner mig riktigt sur för att jag skippade bandets framträdande på Magic Circle Festival där jag baserade mitt omdömme på deras senaste platta (som för övrigt är det värsta jag hört). Nu kan jag inte ens förstå varför denna kvartett har gått obemärkt förbi mitt öra, killarna är helt enkelt födda till att spela live.

Line-up:
Sång – Mark Osegueda
Gitarr - Ted Aguilar
Gitarr – Rob Cavestany
Bas – Sammy Diosdado
Live trummor – Will Carroll

Hemsida:
http://www.deathangel.com/

/cecilia Wemgård

Keep of Kalessin (Main Stage, 3/7) 2,5/5

Det måste vara svårt att se superseriösa och onda ut på scen när det mitt i publikhavet flyger upp små nävar med hö i takt till musiken. Faktiskt är det riktigt underhållande eftersom bandet ändå är i fel element för att göra ett bra intryck… sol och melodiös black/death metal i liksminkning funkar liksom bara inte tillsammans.

Eftersom himlen har spruckit upp lite och vi får ett längra uppehåll så slapp i alla fall norrmännen oroa sig för sin utrustning. Dessutom blir jag förvånad över att bandet låter snäppet mindre melodiöst live än vad det gör på skiva. Däremot är det lite synd att majoriteten av låtarna kommer från de senaste två släppen, Armada och Kolossus, när det finns äldre och bättre skatter att plocka av. Förutom detta gör bandet inget bestående intryck och det känns lite lagom molande och tröttsamt. Till och med publiken har tappat mycket av energin och håller den på sparlåga. Det är helt enkelt för många i publiken som är mer intresserade av att spara på krafterna till Death Angel som ska på efter Keep of Kalessin.

Line-up:
Sång - Thebon (Torbjørn Schei)
Gitarr, Keyboard, bakgrundssång – Obsidian Claw
Bas - Wizziac
Trummor - Vyl (Vegard Larsen)

Hemsdia:
http://www.keepofkalessin.no/

/Cecilia Wemgård

Alestorm (Main Stage, 3/7) 2,5/5

Nu när Running Wild (skaparna av pirat metall) håller på att kasta in Jolly Roger har det blivit dags för Alestorm att hissa flag och dricka rom. Och med höga förväntningar och stormväder i luften blir jag faktiskt ganska besviken på att grabbarna skippat piratpaltorna och istället prytt sig i badkallingar. Fy skäms på er!

Men förutom detta är faktiskt Alestorm en riktig partyhöjare och Christopher Bowes pratsång passar perfekt för denna Scottska pirat serenad även om det är mer rent sjungade live. Det är svängigt och allsångsvänligt vilket ger ett enormt gehör hos publiken och när det seda bryter ut fullt blixtoväder känns det verkligen som om stämningen är i sitt essens! Alestorm är nog det första bandet jag sett vars musik passar bättre i oväder än skinande sol. Nytt blandas med gammalt från bandets två släpp och med visor som ”Captain Morgan’s Revenge, ”Heavy Metal Pirates”, ”Keelhaul” och ”Wolfs of the Sea” har festen dragit igång på allvar.

Stort plus går dock till det underbara tilltaget att plocka in en jättesöt orange uppblåsbar säl under ”Leviathan”. Inte så värst originellt men satans kul ämdå. Tyvärr var det många stunder när bandet inte riktigt kunde hålla kvaliten uppe och det blev lite för grötigt för min smak vilket drar ned betyget en del… plus avsaknaden av piratkläder. Spelar ni piratmetall ska ni banne mig också köra full mundering på scen!

Line-up:
Keyboard och sång - Christopher Bowes
Gitarr- Dani Evans
Bas – Gareth ”Gazz” Murdock
Trummor - Ian Wilson

Hemsida:
http://www.myspace.com/alestorm

/Cecilia Wemgård

Dreamshade (Main Stage, 3/7) 1,5/5

Man brukar säga att första intrycket och inledande akten är det avgörande för ett fortsatt intresse. Som tur är motbevisar Metalcamp det hela för om sanningen ska fram så imponerar denna sextett föga.

Jag vet inte vad det är eller vad dessa unga killar tänker på men live är det stelt och oinspirerad melodisk döds/black metal jag möts av. Några episka inslag i ett desperat försök att öka ”wow”-faktorn funkar inte heller då det endast är vokalisten som faktiskt visar något intresse och aktivitet. Över huvud taget känns gruppen väldigt ovana i sitt scenframträdande och trots tight spelande får jag känslan av att de precis lämnat demo-stadiet. Däremot är det bra tryck i pa-systemet eftersom det är lagom svårt att hålla upp dörren till bajjamajorna i närheten av scenen. Det är nog det som imponerar mest med herrarna på scen och utvecklar de sina gitarrharmonier och skapar lite mer variation på låtarna så kanske det börjar låta riktigt okej om dem, men inte mera.

Line- up:
Sång – Iko
Gitarr – Fella
Gitarr – Rocco
Bas – Ivan
Keyboard – Rawi
Trummor – Sera

Hemsida:
http://www.myspace.com/dreamshadeband

/Cecilia Wemgård

Metalcamp 2009, semester i Slovenien

Eftersom det är första gången som Plaskis rapporterar från denna festival tycker jag att det är värt att ge en skådlig överblick av hela festivalvistelsen och inleder nu rapporteringen med en sammanställning av allt som skedde.

Ned resan förlängdes med några timmar eftersom vi råkade ut för det klassiska med punktering någon stans i Tyskland. Efter införskaffande av tyroler hattar och tysk brassmusik kunde resan fortsätta och tillsist anlände vi äntligen till Tolmin i Slovenien. På vägen hade vi tagit oss genom Danmark, Tyskland, Österrike och Italien… lekt på McDonalds klätterställningar vars säkerhet skulle ha fått svenska barnfamiljer att svimma, inköpt JD med Coca-cola på burk och redan låtit levern bekanta sig med skräpmat och diverse alkoholhaltiga drycker. Väl nere blev det uppslagning av tält, införskaffande av backstage pass (en liten bit att gå) och ett fint bad i floden innan första festivaldagen kunde summeras.

Första dagen vaknade undertecknade förbaskat tidigt av den bastu som hade bildats i tältet och trots att banden inte börjar lira för ens på eftermiddagen var det upp runt 8 snåret för att doppa sig i det 10 gradiga vattnet. Längst hela campingen går det en flod som leder ned till festivalens beachbar, båda ställena är gedigna badplatser för dem som gillar isvak och har man tur kan det flyta ned lite gratisöl till beachbaren från välvilliga personer som försökt att kyla sin burk. Dagen förflöt dock i ro med Dreamshade som inledde hela festivalen med måttlig publik och som jag gav ett litet öga och öra. Efter det blev det presskonferens med Death Angel varvid bara sångaren deltog och varenda journalist satt som ett gapande fiskar utan någon fråga att ställa. Efter detta intog i alla fall Alestorm scenen för att mötas av blixt och dunder från himlen och festivalens första riktiga busväder. Keep of Kalessin följde upp och levererade ett hyfsat framträdande. Festen drogs inte igång för ens Death Angel intog scenen och för mig blev det Kataklysm som blev det avslutande. Såg sista låten på Nightwish men efterosm ajg aldrig varit stort fan och Anette lät förfärlig var det mer intressant att boka en enkelresa till sovsäcken.

Lördagen innehöll de största schema förändringarna då Satyricon hade lyckats med konststycket att glömma all utrustning i Köpenhamn och anlända extremt sent till festivalen (skulle även visa sig att Dimmu Borgir och Kataklysm råkat ut för samma sak… Köpenhamn måste vara en farlig stad för metalband). Vädret var lagom ombytligt med endera kokande het sol och endera kallt skyfall. Som tur var finns det fantastiska kebaber under namnet King Kebab på området. Rekommenderar dessa 4 Euros läckerheter över gyrotallricken vars råa vitlök inte bara lyckades få min magsäck att knyta sig på två röda utan även gav en bestående svidande känsla där panna och näsroten möter varandra. Tack vare shcemaändringarna missade jag (läs; gick och lade mig pga. trötthet) Satyricon och Belphegor med fick mig i alla fall en schysst titt på Sodom, Testament och Blind Guardian.

Sedan förflöt dagarna i liknande takt. Upp på morgonen för att ta sig ett dopp, få i sig lite frukost, ta sig ned och softa på den underbara beahbaren när vädret blev för varmt, vänta tills banden startar någon gång runt 15-16 tiden och sedan njuta av mat och musik. Legion of the Damned levde verkligen upp till sitt ryckte som bra live-band, Lamb of God hade en fantastisk moshpit (skulle slås dagen därpå av Hatebreed), Amon Amarth smällde av tillräckligt med bomber för att hela publiken skulle hoppa till och Dimmu Borgir och Deathstars var så enformiga att dessa bäst belyssnades från campingen nedsjunken i en skön solstol.

Vädret hade nu även börjat ta i ordentligt och stunderna med sol blivit mer och mer sällsynta. Konstant spöregn i flera timmar skapade en sjö på campingen varvid lägret snabbt började bygga barrikader och gräva diken för att rädda tälten (skulle visa sig vara totalt onödigt eftersom ytligare skyfall gav knädjupt vatten). Återigen blev det planändringar men åh andra sidan till det bättre eftersom vi på raken fick Vader, Destruction och Napalm Death med kiss och mat paus under Dragonforce framträdande för att sedan avsluta med Hatebreed of Down.

Sista dagen var vädret som värst och tillsist fans det ingen annan utväg än att släpa tältet i säkerhet. Campingen en enda stor lervälling där bajjamajjorna så vackert under morgonens timmar speglar sig i vattnet. Dock skulle det visa sig att de var förträffliga regnskydd så toa besöken kunde bli rejält långa.. men hej, det var varmt och torrt och andades man genom munnen var det inte allt för farligt. Däremot luktade leran lite konstigt när det var dags för att rengöra kängorna så man kan ju gissa vad den egentligen innehöll…
Sons of Season inledde sista dagen under skyfall och hade den rekordlilla publiken på exakt 27 festivalbesökare. Själv försökte jag mig på en powernapp i tältet tills dess att Die Apokalyptischen Reiter intog scen med sin ”läckre” keyboardist uppklädd i bondage utrustning. Kul däremot att de avslutade med att slänga ut gummibåtar för publiken att crowdsurfa i. Återkom till området när Edguy gick på scen och lyckades med bedriften att få hela publiken att skrika ”pussy” för att sedan få en värdig avslutning i Kreator. Mille var bra i farten, lite väl uttjatat mellansnack (ja, vi har hört tusen och åter tusen gånger att du ljög för den där journalisten) men den 120% röjande publiken var en syn för ögat.

Festivalens plus och minus:

• +  Supersköna vakter som själva diggade musiken, jävlades med varandra, behandlade oss journalister och besökare som medmänniskor men som dessutom hade underbar inställning till crowdsurfare. Om du själv är gedigen crowdsurafer är detta festivalen att gå till, vakterna är hur schyssta som helst och har inga problem med tokstollar.
• +KEBABEN! King Kebab hela veckan och ja, det gick utan problem.
• + Beachbaren var paradiset. Bra musik och schysst dricka i solen.
• - Vädret… men åh andra sidan kan man inte alltid blidka vädergudarna.
• - Dålig informering om schemaändringar.

Återkommer jag nästa år? Det kan du slå dig i backen på!
Och håll er uppdaterade för inom de närmsta dagarna blir det bandrecensioner och ännu mer bilder.
/Cecilia Wemgård

KoRn (vintergatan 4/7 23:45) 3/5

Stort KoRn fan, älskar deras låtar, men vafan? Vad hände på arvika?

Tungt och jävligt bra började konseren, men låtarna, om än jävligt bra, kom bara i ett svep. Efter tre låtar var det ingen presentation eller ens typ hej. Inte fören y’all wanna singel fick de med pubilen och skrek lite extra. Så kom coming undone, bra jävla låt men mitt i låten gick de över och körde de två första raderna ur we will rock you, som i och försig var jävligt roligt, första gången! Vafan efter 16 år vill man ha lite variation på spelningarna.

Sen kan man tycka att publiken inte var värda en ancore för att man lätt kunde gå fram till scenen utan att bli ihjälknuffad, det var så bilden togs, men likt we will rock you så kom blind som deras första ancore. Bra jävla låt men samma upplägg som på globen 4/2 -08? Nog för att det var bra röj och jag ville verkligen ge de bra betyg, men bättre kan dem.

text: Kim Westerlund

foto: Anna ”Anaka” Jenelius

Mustasch (vintergatan, 4/7 16:45) 4/5

Göteborgsbandet Mustasch med sin nya trummis Danne McKenzie, vet vad man röjer till.

Bring me everyone är inte deras bästa dänga, men den är tung och de sätter ribban direkt. Få sångare är lika roliga som Riff-Ralf på scenen. Mustasch är ett band som lätt ska ses live, där är musiken tre gånger bättre, tyngre och fyllt med humor.

Dock så undrar jag hur fan de soundchecka Davids gura, på hans solon lät det bra men lite doft, så när Ralf börja lira försvann David totalt, hörde inte ett piss som sög lite.

text: Kim Westerlund

foto: Anna ”Anaka” Jenelius

Lillasyster (andromeda 3/7 13:45) 4/5

Innan man går för att se lillasyster ska man ha en sak i tanken, man är inte där för att lyssna på musiken. Sprakig röst fylld med svett, röj och humor.

Grym jävla start på dagen, heavymetal-folkfest. Nu när det kommit lite nya låtar och bandets arsenal har växt så får Martin faktiskt sjunga lite själv, på de äldre låtarna som hårdrock, kräkas osv blir bandet helt överröstat av publiken. Men det är nästan för mellansnacket som bandet ska ses live.

Så ska man vara lite kritisk så blir det inte bandet som man lackar på utan den behandling de får av arvika. Fyra gånger har Martin och Daniel varit på Arvika, två gånger med Lok. Och bara lirat på så jävla små scener, de klarar fan mer. Bra ös och peppar alla inför en hel dags headbangande.

text: Kim Westerlund